Sa precis hejdå till pappa...Har aldrig sett honom gråta men nu kunde han nästan inte prata. Gud blev helt rörd och började gråta såklart själv också :( Meen jag tar ändå ganska lätt på det , för familjen har man kvar oavett man vill det eller inte och min pappa är en av de människorna i mitt liv som jag aldrig skulle släppa taget om..

Börjar verkligen förstå att jag är här nu! Gabbi är på Ikea med sin familj och jag känner mig lite ensam fastän jag sitter i ett slott fullt med folk att prata med. Ingen har riktigt gjort connections så man bara kan gå över till varanda och jag måste erkänna, just nu är det lite svårt. Har fått en inbjudan till några som verkar schysta och ändå är det den tanken ''Ska jag , ska jag inte?''. Hmm..Nej man får inga vänner av att sitta själv och fingra på sina nyinköpta Ray-Bans ^^

BYE