Fyfan..Jag var så säker på att jag skulle dö. Herregud har aldrig varit så rädd i mitt liv. Tankarna började gå till alla som betyder i mitt liv och tårarna bara föll. usch usch usch. Jag gav mig ut för att springa och när jag har tre kilometer kvar börjar regnet falla och genom hörlurarna hörde jag bara hur åskvädret bakom mig närmade sig. ''Shit jag befinner mig på sämsta tänkbara stället..1. Jag springer i en skog. 2. Jag springer nära vattnet. 3. skogen öppnar sig i fält som jag måste springa förbi. 4. ca 1 meter ifrån mig ligger elledningar. inte nergrävda, fan. ''

Typ samma sekund ser jag hur det blixtrar framför mig och det känns som mullret är 50 meter ifrån mig. Fortfarande hade jag 2 kilometer hem, så får panik och ringer pappa som lovar att han kan hämta mig. Problemet är att jag befinner mig mitt i rundan där det inte går att parkera så jag har inget val än att springa. Har aldrig sprungit så snabbt i hela mitt liv! Lungorna brände och jag fick knappt luft och fyfan vad jag var rädd när det lät som det slog ner precis bakom mig...Men till bilen kom jag, lika blöt som jag hade hoppat i havet! Tack Gode Gud.

Slog mitt personrekord mitt i allt detta. 8 km på 39 minuter! som det kan bli när man springer för livet...


Stängde av den när jag såg pappas bil (A) fick för mig att blixten skulle slå ner i den om jag blev glad för att bara ha 400 meter kvar..haha tankar under panik säger jag bara.